Lapptäcket

"Vandrarna" är första delen av Lapptäcket, en autobiografisk släktberättelse i fyra delar. Vandrarna går och går, men sällan ända riktigt fram. Släkten liknar ett gigantiskt lapptäcke där varje individ har sin egen, personliga ruta att röra sig på. Vandrarna, eller det blå folket, täcks med de blå rutorna på täcket. Släkten kan spåras ända till början av 1600-talet, främst från nybyggare och bönder. Genom Markaryd, Örträsk och Kalix rör sig de flesta. Jonas gick längst; han tog sig ändå från södra Småland till Västerbottens inland. Elisabet färdades långt och var på resande fot i några år. Hon lämnade slutligen Norrbottens kustland och hamnade så småningom i en ödslig trakt full med nybyggen. Vandrarna går och går, med oron i blodet. Berättelsen tar sin början i sorg, men övergår i både styrka och trygghet.

"Humlorna" är sista delen av Lapptäcket, en autobiografisk släktberättelse i fyra delar. Humlorna är envisa och de är många. Gunnar från Holmsund var både energisk och envis, och inte ens en svår influensa kunde få honom att stå still. Hans far, Gustaf från Småland, hade enträget tagit sig upp genom landet, som rallare och som dräng. Erik var båtsman för Nätra i över trettio år och överlevare av två krig, medan bonden Jonas Ledström blev far till nästintill 20 barn. Bönder, torpare, soldater och båtsmän. Humlorna flyger förbi fönstren och vi vinkar farväl.