Emmy (Swedish)

Emmys klass ska på klassresa, men de kan inte komma överens om vart de ska åka. Som tur är, enligt Emmy, vinner Sverige omröstningen och efter en resa på ett skitigt tåg med äckliga terror-matlådor hamnar de på den idylliska ödegården Skånaholm mitt i en svensk skog. Dagen därpå överraskas de av en annan skolklass. Från Köpenhamn. Och så ska det förstås bli fest! Men för första gången i sitt liv upplever Emmy hur det är att bli utfryst, när hennes kompis Sasha vänder henne ryggen och skaffar nya vänner.

Vad gör man när man är långt borta från sina vänner och omgiven av teaterfreaks? Folk som är så konstiga att de tycker att det är den naturligaste saken i världen att härma en björk? Efter en oturlig incident med ett friluftsbad har Emmy mot sin vilja deporterats till världens ände, närmare bestämt Grönlundens dramaskola långt ute vid havet. Här finns det inga tv-serier på eftermiddagen, inget café och ingen Kit. Däremot finns det massor av tjejer med etniska örhängen och hemsydda kläder som älskar att sitta i ring och sjunga. Det är inte särskilt kul att vara Emmy och känna sig annorlunda. Tack och lov finns det några ljuspunkter i nu-ska-alla-vara-vänner-helvetet. Det är dels rumskompisen Rakel, som är gothare och inte rädd att säga vad hon tycker om någonting. Och så är det Johan, som egentligen är en superirriterande idiot, men som kanske ändå har något speciellt …

Emmy är tillbaka på Hejresö centralskola bland gamla vänner och fiender. Och trots att Karleager och Hejresö snarare är världens lilltå än dess navel händer det ändå mer än man skulle kunna tro. För… … vad gör man när ens pappa inte vågar säga till ens mamma att han ska gifta sig med Laila-från-polisstationen? … hur illa är det inte när killen man är kär i hellre vill fira sina föräldrars vänners kopparbröllop än att hänga med en? … hur sabbar man julavslutningen för klassens största bimbo? … vad händer när man bjuder in sin alternativa och väldigt otråkiga internatskolekompis – iförd nätstrumpbyxor, svart smink och tuperat hår – för att fira nyår i världens tveklöst tråkigaste by (där man själv bor)? – och hur mycket kan man egentligen få vuxna människor att betala för en kopp kaffe?

Emmy har bara ett skittråkigt och regnigt påsklov helt ensam hemma i Karleager att se fram emot, medan mamma och Matte-Morgan, som just har "vunnit" 52 000 kronor i skatt, åker söderut och leker romantik i kärlekens stad. Alltså ända tills Morgan säger de där orden som förvandlar honom från någon-som bara-råkar-vara-ihop-med-mamma till potentiell-plastpappa på nolltid: "Men du ska ju med, Emmy. Både du och Martin. Vi ska till Paris allihop!" Emmy är helt utom sig av lycka, men innan hon lämnar landet finns det massor av saker som ska kommas ihåg (som passet, för det är lite surt att upptäcka att det saknas när man är halvvägs till flygplatsen) och annat som hon nästan skulle önska att hon hade glömt hemma (sin mamma till exempel). Men sen väntar sol och blå himmel, Eiffeltornet, loppmarknader, söta killar med bruna ögon och lyxiga restauranger med… levande humrar, som desperat ser på henne innan de förvandlas till exotiska måltider. Och minst 245 tunnelbanestationer att åka vilse i… Paris, here we come!

Kit och Emmy är bästa vänner: världens bästa bästisar punkt slut. Eller… det var i alla fall vad Emmy trodde. Men sen Kit blev ihop med Jannick i klassen har hon inte tid för Emmy längre. Allt handlar bara om att vara med Jannick hela tiden, och Emmy håller på att bli tokig. Hon måste hitta på något att fylla den gamla goda Kit-tiden med. Helst något lite mer spännande än matteprovet och utflykten med pappa som lurar runt hörnet.

Emmy har den perfekta helgen i Köpenhamn planerad; hon ska spendera den i sin pappas lägenhet med favoritbandet Wolfboy på högsta volym i lurarna, och leta efter en ny blus att ha på sig på skolans sommarfest. Men helgen blir inte alls som hon tänkt sig, när det visar sig att hennes pappa och hans flickvän Laila ska storstäda lägenheten. Snart blir Emmy tvungen att fly från den kemikalieosande, disco-dunkande mardrömmen, istället ger hon sig ut på stan för att titta i skyltfönster för inspiration till den stora festen. Helt plötsligt ser hon honom, Donny Devino. Sångaren i Wolfboy och världens snyggaste kille. Alla i skolan är kära i honom, och Emmy har lovat sig själv att om hon någonsin mötte honom skulle hon inte bara stamma fram "jag är ditt största fan!" som alla andra gör. Hon skulle säga någonting coolt och avslappnat om hans musik. Men nu när han verkligen står framför henne, så måste hon kämpa för att säga någonting alls.

Ibland är det svårt att veta var gränsen går mellan att vara Emmy egentligen-fortfarande-lite-barn och Emmy snart-nästan-vuxen-och-ansvarsfull. Det är i alla fall väldigt förvirrande den dag man tappar bort sin mamma på Ikea och blir anropad i högtalarna som om man vore Emmy 8 år – för att dagen därpå bli headhuntad till att bli barnflicka med fullt ansvar för en liten terrorist på 6. Och det är inte särskilt lätt när ens nya klasslärare plötsligt kommer och säger att man ska sluta uppföra sig som ett dagisbarn och att man måste sluta fred med sin ärkefiende Ditte. Hur ska det gå till när man har bråkat sen för alltid och det dessutom är uppenbart för alla att Ditte är världens största idiot? Kan man verkligen vara snart-vuxen nog att fundera på om man själv bär lite av ansvaret…? Fy! Och hur ska man lyckas förklara för sin mamma och en vilt främmande expedit att de ska sluta att högljutt diskutera storleken på ens bröst och stuss. Stuss!? Det heter faktiskt rumpa, och den här rumpan vill mycket hellre ha på sig ett par grymma jeans än de babyblå volanger som mamma och expediten försöker dra ner över den.

Emmy får en söt bok av sin mormor, som tycker att hon istället för att bara klottra bör använda den som en dagbok. Mormor själv hade en liknande när hon konfirmerades, och nu är det Emmys tur. Pastor Bach är sträng och hård, och snällare blir han inte när Emmy råkar svära högt. Som tur är har Emmy världens bästa vänner, Sasha och Kit, och det som de tror kommer bli en hemsk tid blir istället något helt annat…