"Eva är inte längre kvar. Gång på gång påmindes jag om det. Inte. Längre. Kvar." Bengt har alltid betraktat sig själv som en praktisk och rationell man. Han förlorar aldrig kontrollen över sina känslor, till skillnad från kvinnorna i hans liv som gråter vid minsta lilla ting. Men när hans andra hälft spårlöst försvinner förändras allt. Bengt och Evas liv var sammanvävda men nu när hon är borta är han en amputerad man. I vartenda hörn i huset finner han spår av henne. De röda gummistövlarna och den nu oanvända tandborsten bredvid hans egen. Hur han än vänder och vrider på sig påminner någonting alltid om att Eva inte längre är där. När polistejpen är borttagen och alla har gått hem är han kvar med sin ensamhet och det är dags för Bengt att börja leva ett normalt liv igen. Åtminstone så länge ingen gräver för djupt efter sanningen om Evas försvinnande ...
